minkastare

Svenska

Substantiv

Böjningar av minkastare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	minkastare	minkastaren	minkastare	minkastarna
Genitiv	minkastares	minkastarens	minkastares	minkastarnas

minkastare u

1. (vapen, ålderdomligt) det samma som granatkastare

   1924: Nordisk familjebok:

   De olika åligganden, som under krigets fortgång tillkommo för ingenjörtrupperna, voro bl. a. handhafvandet af minkastare, af giftiga gaser och af eldsprutor...

   Sammansättningar: minkastarbatteri

2. (vapen) mekanism för att sprida landminor från fordon eller helikopter

Översättningar

se granatkastare

spridare av landminor

• engelska: mine dispenser
• tyska: Minenwerfer ^(de) m pl