meänkieli

Svenska

Substantiv

Böjningar av meänkieli	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	meänkieli	meänkielin
Genitiv	meänkielis	meänkielins

meänkieli

1. säregen finska som företrädesvis talas i Tornedalen, betraktas ömsom som finsk dialekt och ömsom som eget språk

   Synonymer: tornedalsfinska

   Etymologi: Av meänkieli meänkieli (”vårt språk”), av meän (”vårt”) + kieli (”språk”).

   Diverse: Ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.

Översättningar

språk

• bokmål: tornedalsfinsk, meänkieli
• danska: tornedalsfinsk, meänkieli
• engelska: Meänkieli ^(en)
• esperanto: tornival-finna
• finska: meänkieli ^(fi) tornionlaaksonsuomi
• franska: meänkieli ^(fr) m, finnois tornédalien ^(fr) m
• jiddisch: מעענקיעלי (meenkyeli)
• katalanska: finès tornedalen m
• kurdiska: meänkiyelî
• lulesamiska: duornossuobma
• meänkieli: meänkieli
• nynorska: meänkieli, tornedalsfinsk
• tyska: Meänkieli, Tornedalfinnisch n

Bokmål

Substantiv

meänkieli

1. meänkieli

   Synonymer: tornedalsfinsk

Danska

Substantiv

meänkieli

1. meänkieli

   Synonymer: tornedalsfinsk

Finska

Substantiv

meänkieli

1. meänkieli

   Synonymer: tornionlaaksonsuomi

Franska

Substantiv

meänkieli m

1. meänkieli

   Synonymer: finnois tornédalien

Meänkieli

Substantiv

meänkieli

1. (språk) meänkieli

   Etymologi: Sammansättning av meän (vår) + kieli (språk).

Nynorska

Substantiv

meänkieli

1. meänkieli

   Synonymer: tornedalsfinsk