marran

Svenska

Substantiv

Böjningar av marran	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	marran	marranen	marraner	marranerna
Genitiv	marrans	marranens	marraners	marranernas

marran u

1. (historia) jude som tvångsdöptes in till den kristna tron (på iberiska halvön, som under och efter den kristna återerövringen av halvön hamnade i en kristen, mindre religiöst tolerant miljö)

   Etymologi: Av spanska marrano, av arabiska مُحَرَّم (muḥarram, ”förbjuden”), syftande på svin.

Översättningar

jude som tvångsdöptes in till den kristna tron

• engelska: marrano ^(en)
• spanska: marrano ^(es) m