jude
Se även Jude.
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av jude | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | jude | juden | judar | judarna |
Genitiv | judes | judens | judars | judarnas |
jude u
- person som bekänner sig till judendomen
- (manlig) person av det judiska folket
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1300-talets senare hälft. Som fornsvenska iuþe, iudhe, av medellågtyska jude i samma betydelse. Via latin av grekiska Ἰουδαῖος (Ioudaĩos), ytterst av hebreiska יְהוּדָה (yəhūḏāh).
- Sammansättningar: halvjude, Judaland, judebröd, judefientlig, judeförföljelse, judehat, judehatt, judekvarter, judekörs, judemässa, judenäsa, judeskola, judeskägg, judestad, judestjärna, judetysk, judetyska, judetörne, kulturjude, reformjude
Översättningar
redigeraÖversättningar
- bokmål: jøde (no) m
- danska: jøde (da) u
- engelska: Jew (en)
- finska: juutalainen (fi)
- franska: Juif (fr) m man som tillhör den judiska folkgruppen, juif (fr) m man som tillhör judendomen
- gotiska: 𐌹𐌿𐌳𐌰𐌹𐌿𐍃 m (iudaius)
- isländska: gýðingur m, júði m
- italienska: ebreo (it) m
- kroatiska: Židov
- kvänska: juutalainen
- nederländska: jood (nl) m
- polska: żyd (pl) m
- spanska: judío (es) m judía (es) f
- sydsamiska: juvde
- tjeckiska: Žid (cs) m
- tyska: Jude (de) m
- älvdalska: juðe m