maner

Svenska

Substantiv

Böjningar av maner	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	maner	maneret	maner	maneren
Genitiv	maners	manerets	maners	manerens

maner

1. underjordiska gudomligheter (de avlidnas andar) i romersk mytologi
2. sätt, framställningssätt; förkonstling

Besläktade ord: manerlig (2)

Varianter: manér (2)