förkonstling

Svenska

Substantiv

Böjningar av förkonstling	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förkonstling	förkonstlingen
Genitiv	förkonstlings	förkonstlingens

förkonstling u

1. det att förkonstla, förställning, tillgjordhet

   1862: till Sverges Litteratur-Historia, Anders Fryxell:

   Norrges uppvaknande till sjelfständigt lif och sjelfständig vitterhet har åt europeiska bildningen gifvit ett nytt och naturfriskt element, hvilket på det behagligaste sätt afbryter mot den vanliga förkonstlingens och öfvercivilisationens företeelser.

   1940: Ett språkligt mästerverk i Svensk Tidskrift, Gustaf Jacobson:

   Men förf. påtalar även en annan art av förkonstling, den som består i överdriven enkelhet och naturlighet.

   1942: Civilisation och ursprunglighet i Ord och Bild, Harald Wigforss:

   Häri ligger, kan man våga fastslå, hemligheten med den frihet från förkonstling, den »singleness of mind», som i dag plötsligt synes utmärka den formrika engelska civilisationen.

   Se även tesaurus: Fåfänga, Granntyckthet, Tillgjordhet, Osmak, Smaklöshet, Utsirning

   Se även tesaurus: Otydlighet, Vanställning, Falskhet, Avvikelse, Blandning, Olikhet

Översättningar

det att förkonstla, förställning, tillgjordhet

• tyska: Verkünstelung f