magyar

Se även Magyar.

Svenska

Substantiv

Böjningar av magyar	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	magyar	magyaren	magyarer	magyarerna
Genitiv	magyars	magyarens	magyarers	magyarernas

magyar

• uttal: /maˈdjɑːr/

1. ungrare (särskilt i historiska sammanhang)

   Varianter: madjar

   Etymologi: Av ungerska magyar.

   Besläktade ord: magyarisera, magyarisering, magyarisk, magyariska

Översättningar

ungrare (särskilt i historiska sammanhang)

• tyska: Magyar ^(de) m, Magyarin ^(de) f

Ungerska

Substantiv

magyar

1. ungerska; ett språk
2. ungrare, ungerska; person från Ungern

Adjektiv

magyar

1. ungersk

   Besläktade ord: magyarul