måg

Svenska

Substantiv

Böjningar av måg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måg	mågen	mågar	mågarna
Genitiv	mågs	mågens	mågars	mågarnas

måg

1. ens barns make

   1874: Ett lyckoskott - Skiss av Axel S-g, Svenska Familj-Journalen, band XIII:

   Anders Ek är en bra karl, om du så vill, men min måg blir han aldrig.

   1915: Från Nebos höjder, John Wahlborg:

   Sin ålderdoms ro njöt hon hos en sin dotter och måg.

   1927: Grannarna, Fredrika Bremer:

   Mågarnas och sönernas ideliga böner och slutligen alla döttrarnas knäfall bevekte äntligen fru Märta och hon gav tillåtelse att de båda förskjutna skulle få återkomma.

   1931: Labyrinten, Hjalmar Bergman:

   Mor Olofsson tog honom till måg därför att han var baron och ingenjör – kanske mest baron.

   1980: Under hallonträdet, Margareta Sarri:

   Var han en vän till Jenny eller en gäst i familjen eller blivande måg eller hur skulle han egentligen behandlas?

   Synonymer: svärson

   Etymologi: Av fornsvenska māgher, av fornnordiska mágr (”manlig ingift släkting: svåger. svärfar, svärson”) Av urgermanska *mēgaz m ("svåger", även"ingift manlig släkting"). Besläktat med färöiska mágur ("måg"), isländska mágur ("svåger"), gotiska 𐌼𐌴𐌲𐍃 (mēgs "måg") m, fornengelska mǣg ("manlig släkting").

Översättningar

se svärson