mänska

Svenska

Substantiv

Böjningar av mänska	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mänska	mänskan	mänskor	mänskorna
Genitiv	mänskas	mänskans	mänskors	mänskornas
Som förled i sammansättningar används mänsko-.

mänska

• uttal: ˈmɛnˌɧa

1. människa

   Etymologi: Av fornnordiska menska, ytterst av urgermanska *manniskaz.

   Användning: Mänska är en vardaglig eller talspråklig variant av människa, men är en egen avgrening ur roten *manniskaz, och förekommer även i äldre texter, se t.ex. psalmen Mänska, jord du måste bliva.

Översättningar

se människa