lärling

Svenska

Substantiv

Böjningar av lärling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lärling	lärlingen	lärlingar	lärlingarna
Genitiv	lärlings	lärlingens	lärlingars	lärlingarnas

lärling

1. person som utbildar sig till något under en yrkesverksam mästare inom detta området

   1917: Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter, Gerda Meyerson:

   Under middagsrasten måste lärlingarna göra ren maskinerna och därvid voro olyckshändelser, mot vilka intet som helst skydd förekom, mycket vanliga.

   Besläktade ord: lära, lärare, lärarinna, lärd, lärdom

   Sammansättningar: lärlingstid

Översättningar

Översättningar

• engelska: trainee ^(en), apprentice ^(en)
• franska: apprentissage ^(fr) m
• polska: uczeń ^(pl) m
• portugisiska: aprendiz ^(pt) mf
• spanska: aprendiz ^(es) mf, aprendiza f
• tyska: Lehrling ^(de) m, Auszubildender ^(de) m, Auszubildende ^(de) f