kynne

Svenska

Substantiv

Böjningar av kynne	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kynne	kynnet	kynnen	kynnena
Genitiv	kynnes	kynnets	kynnens	kynnenas

kynne

1. inneboende natur (vanligen hos person eller grupp av personer, även hos djurart)

   Mest berömd är hon för sitt oppositionella kynne och sin stridbarhet.

   Om det finns något svenskt kynne så yttrar det sig i så fall som en allmän ovillighet att bråka.

   Hundar har charm, ett nyansrikt kynne och är fenomenala på att sprida glädje.

   Etymologi: Av fornsvenska kynne.

   Jämför: lynne, sinnelag, karaktär, läggning

   Sammansättningar: folkkynne, konstnärskynne, okynne

Översättningar

inneboende natur

• engelska: disposition ^(en), temperament ^(en), character ^(en), nature ^(en)
• polska: natura ^(pl) f, charakter ^(pl) m, usposobienie ^(pl) n, temperament ^(pl) m
• spanska: genio ^(es) m, temple ^(es) m, carácter ^(es) m, índole ^(es) f, naturaleza ^(es) f