kumpan

Svenska

Substantiv

Böjningar av kumpan	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kumpan	kumpanen	kumpaner	kumpanerna
Genitiv	kumpans	kumpanens	kumpaners	kumpanernas

kumpan

1. kompanjon i brottslig handling; medbrottsling
2. kamrat, stallbroder

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet. Som fornsvenska kompan, kumpan, av medellågtyska kumpan, av fornfranska compain (”kamrat i matlag”).

Översättningar

kompanjon i brottslig handling

• danska: kumpan u
• engelska: accomplice ^(en)
• portugisiska: cúmplice ^(pt)
• spanska: cómplice ^(es) mf
• tyska: Komplize ^(de) m, Komplizin ^(de) f

kamrat, stallbroder

• tyska: Kumpan ^(de) m, Kumpel ^(de) m

Danska

Substantiv

Böjningar av kumpan	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kumpan	kumpanen	kumpaner	kumpanerne
Genitiv	kumpans	kumpanens	kumpaners	kumpanernes

kumpan

1. kumpan