kompanjon

Svenska

Substantiv

Böjningar av kompanjon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kompanjon	kompanjonen	kompanjoner	kompanjonerna
Genitiv	kompanjons	kompanjonens	kompanjoners	kompanjonernas

kompanjon

1. följeslagare, kumpan
2. bolagsman
3. associerad

   kompanjon kallas den person med vilken man driver ett gemensamt, ekonomiskt företag - man driver det 'i kompanjonskap'.

Etymologi

Av franska compagnon, av latinska com (kon-, "tillsammans med"), och panis, "bröd"; alltså, som delar bröd med en annan . Se även kompis.

Besläktade ord

• kompani
• kompanjonskap
• kompis
• kumpan

Översättningar

• tyska: Kompagnon ^(de)