kuckel

Svenska

Substantiv

Böjningar av kuckel	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kuckel	kucklet
Genitiv	kuckels	kucklets

kuckel

1. (vardagligt) det att syssla med förbjudna saker i smyg

   Besläktade ord: kuckla, kuckelura, kuckelurum

   Användning: Ibland har ordet förväxlats med kackel.

   Jämför: fuffens, skumraskaffär