kuckel
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av kuckel | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kuckel | kucklet |
| Genitiv | kuckels | kucklets |
kuckel
- (vardagligt) det att syssla med förbjudna saker i smyg
- Besläktade ord: kuckla, kuckelura, kuckelurum
- Användning: Ibland har ordet förväxlats med kackel.
- Jämför: fuffens, skumraskaffär