Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av krumbukt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krumbukt krumbukten krumbukter krumbukterna
Genitiv krumbukts krumbuktens krumbukters krumbukternas

krumbukt

  1. slingring, undanflykt, förevändning
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1840, sammansatt av krum och bukt.[1]
    Besläktade ord: krum, krumbukta

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "krumbukt", läst 2020-11-13