Svenska redigera

Substantiv redigera

krönt huvud n

  1. (bildligt) kung, kejsare, majestät
    1934: Esaias Tegnér: från Det eviga till Mjältsjukan, sida 28, Algot Werin:
    Då sen ryska kejsaren och vår kung även inställa sig vid armén, så kan man säga att där blir en strid mellan krönta huvuden.