korso

Svenska

Substantiv

Böjningar av korso	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korso	korson	korsor	korsorna
Genitiv	korsos	korsons	korsors	korsornas

korso

• uttal: kår´so

1. promenadgata, huvudgata
2. festtåg (med utsmyckade vagnar) längs korso (1.)

Etymologi: Belagt sedan 1845. Av italienska corso, av latinska cursus (”lopp”). Ursprungligen i fråga om förhistoriska sydeuropeiska länder. Besläktat med kurs.

Varianter: corso