korpuskel

Svenska

Substantiv

Böjningar av korpuskel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korpuskel	korpuskeln	korpuskler	korpusklerna
Genitiv	korpuskels	korpuskelns	korpusklers	korpusklernas

korpuskel

1. (fysik) partikel, liten kropp

   Etymologi: Från latinets corpusculum med betydelsen 'liten kropp'.

   Besläktade ord: korpuskulär

Se även

• korpus

Översättningar

Översättningar

• engelska: corpuscle ^(en)
• franska: corpuscule ^(fr) m