korint

Svenska

Substantiv

Böjningar av korint	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korint	korinten	korinter	korinterna
Genitiv	korints	korintens	korinters	korinternas

korint

• uttal: o-ljud

1. små kärnlösa russin av vinrankan Vitis vinifera var. apyrena

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1540, från namnet på en grekisk stad: Korint.

   Sammansättningar: korintkaka, korintsås

Översättningar

en sorts russin

• turkiska: kuş üzümü ^(tr)
• tyska: Korinthe ^(de) f