koppling
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av koppling | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | koppling | kopplingen | kopplingar | kopplingarna |
| Genitiv | kopplings | kopplingens | kopplingars | kopplingarnas |
koppling
- aktivitet att förbinda, koppla
- (abstrakt betydelse) samband mellan olika faktorer eller människor
- Jämför: påverkan, relation, samband, samhörighet, samröre
- Sammansättningar: avkoppling, direktkoppling, gängkoppling, hopkoppling, ihopkoppling, IS-koppling, sammankoppling, terroristkoppling, terrorkoppling, återkoppling
- (mekanik, elektroteknik, elektronik) förbindelse mellan mekaniska delar/komponenter för att överföra t.ex. kraft, flöden, rörelse, elström
- Sammansättningar: ankoppling, automatkoppling, axelkoppling, bajonettkoppling, blindkoppling, brandkoppling, bryggkoppling, direktkoppling, dubbelkoppling, duplexkoppling, flänskoppling, frikoppling, friktionskoppling, gängkoppling, kaskadkoppling, konkoppling, kopplingsanordning, kopplingscentral, kopplingsdosa, kopplingshylsa, kopplingspedal, kopplingsplint, kopplingspunkt, kopplingsschema, kopplingsskåp, kopplingsstation, kopplingston, kopplingstvång, korskoppling, krysskoppling, krysstagskoppling, kugghjulskoppling, lamellkoppling, länkkoppling, muffkoppling, parallellkoppling, seriekoppling, shuntkoppling, skivkoppling, slangkoppling, slirkoppling, snabbkoppling, stjärnkoppling, säkerhetskoppling, tandkoppling, triangelkoppling, universalkoppling, överkoppling
- Se även: järnvägskoppel, koppel
- Besläktade ord: kopplare, koppleri, kopplerska
- Se även tesaurus: Förbindelse
Översättningar redigera
abstrakt betydelse - två eller flera villkor som har inflytande
mekanik - förbindelse mellan olika maskindelar