konvention

Svenska

Substantiv

Böjningar av konvention	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konvention	konventionen	konventioner	konventionerna
Genitiv	konventions	konventionens	konventioners	konventionernas

konvention

1. regel, norm, standard e.d. av gemensamt intresse på visst område, som är överenskommen eller accepterad inom en viss gemenskap; ofta i form av oskrivna men allmänt omfattade sedvanor; (även kollektivt) uppsättning sådana regler, normer e.d.

   Det är svårt att föreställa sig hur mänskliga samhällen, modern naturvetenskap, konst och många, många andra mänskliga verksamheter kunde ens existera utan sådana konventioner som sociala normer, språkliga konventioner, matematisk notation, kemisk notation, konstnärliga konventioner, notskrift och många, många fler.

   Synonymer: praxis, bruk, sedvana, sed, tradition

2. formell överenskommelse (särskilt mellan stater) om angelägenheter av gemensamt intresse på visst område

   Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) och Genèvekonventionerna är exempel på internationella överenskommelser i form av konventioner.

   Synonymer: överenskommelse, fördrag, traktat, pakt

Besläktade ord: konvenans, konvent, konventionell, konventionalisera, konventionaliserad, konventionalisering

Etymologi: Av latinska conventio (”sammankomst, överenskommelse”), av latinska convenire (”komma tillsammans, komma överens”); av latinska con- (”med”) och av latinska venire (”komma”).

Översättningar

praxis, sedvana

• engelska: convention ^(en)
• polska: konwencja ^(pl) f
• tyska: Konvention ^(de) f

fördrag, traktat

• engelska: convention ^(en)
• polska: konwencja ^(pl) f
• tyska: Konvention ^(de) f, Übereinkunft ^(de) f, Vertrag ^(de) m