Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kontor  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kontor kontoret kontor kontoren
Genitiv kontors kontorets kontors kontorens

kontor

  1. /skrivbordsbaserad/ arbetsplats, särskilt inom företag eller organisation, då dels om en enskild anställds arbetsrum och dels om själva byggnaden
    Han är på sitt kontor.
    Jag åker till kontoret i kväll.
    Etymologi: Via tyska Kontor, av franska comptoir, från italienska contore, från latinska computāre (”kalkylera, beräkna”).
    Besläktade ord: kontorisera, kontorisering, kontorist
    Sammansättningar: bankkontor, hemmakontor, huvudkontor, kontorsanställd, kontorsarbete, kontorsarbetare, kontorsautomation, kontorsbyggnad, kontorschef, kontorselev, kontorsfastighet, kontorsflicka, kontorsgöromål, kontorshus, kontorsjobb, kontorskomplex, kontorslampa, kontorslandskap, kontorslokal, kontorsman, kontorsmaskin, kontorsmaterial, kontorsmiljö, kontorsmöbel, kontorspersonal, kontorsplats, kontorspojke, kontorsrum, kontorsråtta, kontorsskrivare, kontorsslav, kontorsstol, kontorstid, kontorsutrustning, kontorsvaror, kontorsyta, medborgarkontor, växelkontor, växlingskontor

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kontor  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kontor kontoret kontorer kontorerne
Genitiv kontors kontorets kontorers kontorernes

kontor n

  1. kontor