SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av konstutövning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ konstutövning konstutövningen
Genitiv konstutövnings konstutövningens

konstutövning u

  1. det att utöva något som i sig själv är, eller resulterar i något som anses vara, konst
    Besläktade ord: konstutövare