Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av knippe  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knippe knippet knippen knippena
Genitiv knippes knippets knippens knippenas

knippe

  1. bunt, samling av strån eller spön; bukett av blommor eller dylikt
    Morötterna paketeras tio och tio i ett knippe med den gröna blasten kvar.
    Varianter: knippa
    Sammansättningar: muskelknippe, nervknippe
    Etymologi: Troligen från verbet knipa.[1]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "knippe"