knallkork

Svenska

Substantiv

Böjningar av knallkork	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knallkork	knallkorken	knallkorkar	knallkorkarna
Genitiv	knallkorks	knallkorkens	knallkorkars	knallkorkarnas

knallkork u

1. (leksaker, teknik) kork (flaskkork) med knallpulver

   Etymologi: Från 1900-talets början.

   Jämför: angelskott, knallskott