knaffel

Svenska

Substantiv

Böjningar av knaffel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knaffel	knaffeln	knafflar	knafflarna
Genitiv	knaffels	knaffelns	knafflars	knafflarnas

knaffel

1. ett köksredskap som är en kombination mellan en kniv och en gaffel

   Etymologi: Knaffel är ett teleskopord av kniv och gaffel, samt ett översättningslån från engelskans knork.

   Se även: kned, skaffel

Översättningar

Översättningar

• engelska: knork ^(en)