knödel

Se även Knödel.

Svenska

Substantiv

knödel u

1. tysk maträtt med en deg på kokt potatis, ägg och mjöl som fylls med frukt, kött eller färskost och som sedan kokas och serveras med smält smör

   Etymologi: Av tyska Knödel.

   Jämför: quenell, kroppkaka

Översättningar

tysk maträtt

• isländska: bolla f
• jiddisch: קנײדל n (kneydl)
• tyska: Knödel ^(de) m