Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av klotterplank  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klotterplank klotterplanket klotterplank klotterplanken
Genitiv klotterplanks klotterplankets klotterplanks klotterplankens

klotterplank n

  1. plank (vägg, mur eller liknande) där det är tillåtet (och brukligt) att klottra
    1968 (14 mar): [1] (Dagens Nyheter):
    Ett klotterplank och en ”Fria talares tribun” invigs på lördag vid ”Speakers corner” i Hyde Park i London.
    1973: [2] (STF):
    I början fanns här på Sergels torg ett folkets eget klotterplank och en liten talarstol för den som ville kritisera, argumentera och proklamera.