plank

Svenska

Substantiv

Böjningar av plank	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	plank	planket	plank	planken
Genitiv	planks	plankets	planks	plankens

ett plank (trästaket)

plank

1. ett tätt och ofta högt staket, vanligtvis byggt av träplankor, som t.ex. används för att hindra insyn eller tillträde

   Sammansättningar: bollplank, byggplank

2. (kollektivt) plankor, sågat trävirke

Besläktade ord: planka

Översättningar

tätt och ofta högt staket, vanligtvis byggt av träplankor

• engelska: hoarding ^(en)
• ryska: дощатый забор m
• tyska: Bretterzaun ^(de) m

(kollektivt) plankor, sågat trävirke

• engelska: planks ^(en)
• tyska: Holzbrett ^(de) n