kloris

Svenska

Substantiv

Böjningar av kloris	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kloris	klorisen	kloriser	kloriserna
Genitiv	kloris	klorisens	klorisers	klorisernas

kloris

1. ung flicka (med blomstrande utseende), fager mö
2. väninna, älskarinna; demimond, kurtisan, glädjeflicka

Etymologi: Jämför latinska Chloris; av greiska Χλῶϱις, inom den grekiska mytologien namn på vegetationsgudinna (eg. "den grönskande"), till χλωϱός "blekgrön, gröngul"; avledning av χλόη f "ny eller späd grönska".