Se även Kemi.

Wikipedia har en artikel om:
kemi

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kemi  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ kemi kemin, åld. kemien
Genitiv kemis kemins, åld. kemiens
Som förled i sammansättningar används kem- eller kemi-.

kemi

  1. (vetenskaper) vetenskapen om molekylers uppbyggnad, egenskaper och omvandlingar; vanligt skolämne, ofta inräknat i NO eller
    Kemist kallas en person som sysslar med kemi.
    Hyperonymer: naturvetenskap
    Hyponymer: analytisk kemi, astrokemi, atmosfärskemi, biokemi, elektrokemi, fotokemi, fysikalisk kemi, geokemi, grön kemi, kärnkemi, läkemedelskemi, miljökemi, oorganisk kemi, organisk kemi, petrokemi, polymerkemi, stökiometri, termokemi, ytkemi
    Kohyponymer: biologi, fysik
    Besläktade ord: kemisk, kemist
    Sammansättningar: (kemi..., utan hyponymer) kemibok, kemilärare, kemiteknik
    Sammansättningar: (kem..., utan hyponymer) kemtvätt, kemvapen
    Diverse: Ordet reduceras från "kemi" till "kem" i vissa (vardagliga) sammansättningar.
  2. (sociologi, vardagligt) egenskap som anger hur väl två eller fler individer trivs ihop
    Kemin stämde mellan oss.
    Det fanns ingen kemi mellan dem.
    Kemin i gruppen fungerade inte.
    Sammansättningar: personkemi

Översättningar

redigera