kavel

Svenska

Substantiv

Böjningar av kavel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kavel	kaveln	kavlar	kavlarna
Genitiv	kavels	kavelns	kavlars	kavlarnas

kavel

kavel

1. (objektbeskrivning) avlångt, mer eller mindre cylindriskt trästycke; vidare om liknande föremål i annat material

   Synonymer: stång

2. (köksredskap) brödkavel; avlångt cylindriskt trästycke (eller dito) för tillplattning av deg vid bakning genom valsning mot flat yta; stundom rörligt omkring en axel likt en vals med handgrepp i var ände

   Synonymer: brödkavel

   Besläktade ord: kavla

3. (vapen, verktyg) hjalts handgrepp (vanligen i trä) som ligger trädd över tången mellan främre- och eftre hjaltet

   Utsmyckningen på klingan var riktad mot svärdets kavel.

   Etymologi: Av fornnordiska meðalkafli (”medelkavel”) i samma betydelse, sammansättning av meðal (”medel, mellan”) + kafli (”avlångt, i genomskärning rundat, trästycke”).

Sammansättningar: brödkavel, munkavel, träkavel

Etymologi: Av äldre kavle, av fornsvenska kafli, kafle, av fornnordiska kafli (”avlångt, mer eller mindre cylindrisk trästycke”). Kognat med kabel, kabb, kubb.

Varianter: kavle

Översättningar

köksredskap

• bokmål: kjevle ^(no) n
• danska: kagerulle ^(da) u
• engelska: rolling pin ^(en)
• finska: kaulin ^(fi)
• fornnordiska: kafli
• franska: rouleau à pâtisserie ^(fr) m
• polska: wałek do ciasta ^(pl) m
• ryska: скалка ^(ru)
• turkiska: merdane ^(tr), oklava ^(tr)
• tyska: Nudelholz ^(de) n, Teigrolle f

handtag

• fornnordiska: meðalkafli