karltycke

Svenska

Substantiv

Böjningar av karltycke	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karltycke	karltycket
Genitiv	karltyckes	karltyckets

karltycke n

1. tjusande förmåga (främst om person som inte är av manligt kön) att locka männens lust och intresse; tjuskraft gentemot karlar

   1902 (1 okt): Bygdekrönika. I lust och nöd. (Gefle Dagblad), Thure S.:

   Öfvergranna, gladlynta och lättfotade töser, som fördenskull alltid ha ett djädrans karltycke, få sällan några uppriktiga vänner bland sitt eget kön.

   Jämför: fruntimmerstycke

   Se även tesaurus: Behag, Mankön