karbin

Svenska

Substantiv

Böjningar av karbin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karbin	karbinen	karbiner	karbinerna
Genitiv	karbins	karbinens	karbiners	karbinernas

Karbin m/1894

karbin

1. (vapen, militärvetenskap) kort och lätt gevär

   Användning: vanligen om eldhandvapen med en piplängd mellan tre till 6 decimeter

   Sammansättningar: automatkarbin, granatkarbin, kulsprutekarbin

Översättningar

kort gevär

• armeniska: կարաբին ^(hy) (karabin)
• engelska: carbine ^(en)
• finska: karbiini ^(fi)
• franska: carabine ^(fr) f
• galiciska: carabina ^(gl) f
• grekiska: καραμπίνα ^(el) f (karampína)
• italienska: carabina ^(it) f
• nederländska: karabijn ^(nl)
• polska: karabinek ^(pl) m
• portugisiska: carabina ^(pt) f
• rumänska: carabină ^(ro)
• spanska: carabina ^(es) f
• tjeckiska: karabina ^(cs) f
• turkiska: karabina ^(tr)
• tyska: Karabiner ^(de) m
• ungerska: karabély ^(hu)