karavell

Svenska

Substantiv

Böjningar av karavell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karavell	karavellen	karaveller	karavellerna
Genitiv	karavells	karavellens	karavellers	karavellernas

karavell

1. egentligen en sorts segelfartyg vid medeltidens slut

Översättningar

egentligen en sorts segelfartyg vid medeltidens slut

• franska: caravelle ^(fr) f
• tyska: Karavelle ^(de) f