kappe

Svenska

Substantiv

Böjningar av kappe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kappe	kappen	kappar	kapparna
Genitiv	kappes	kappens	kappars	kapparnas

kappe

1. (måttenheter) äldre svenskt rymdmått för torra varor motsvarande 4,58 liter

   Etymologi: Av finska kappa (”kappe, stop”).

   Användning: Efter metersystemets införande kom måttet att betyda ungefär fem liter.

Tyska

Verb

kappe

1. böjningsform av kappen