kalif

Se även Kalif.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kalif	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kalif	kalifen	kalifer	kaliferna
Genitiv	kalifs	kalifens	kalifers	kalifernas

kalif u

• uttal: kaˈliːf

1. andlig och världslig ledare för islam

   1875: Tusen och en natt, andra delen (översatt av Aurora von Qvanten från tyska till svenska):

   När Omar, Abd Alassis son, blef kalif, begåfvo sig skalderne till honom, såsom de haft för sed hos hans föregångare.

   Etymologi: I svenska språket sedan 1682. Ytterst av arabiska خليفة (khalīfa, ”ställföreträdare, efterträdare”), i frasen khalīfa rasūl Allāh, "Guds sändebuds ställföreträdare", om profeten Muhammeds efterträdare som muslimernas ledare efter dennes död 632. Av khalafa, "att efterträda".

   Besläktade ord: kalifat

Översättningar

Översättningar

• arabiska: خليفة m (ḵalīfa)
• danska: kalif u
• engelska: caliph ^(en)
• isländska: kalífi m
• polska: kalif ^(pl) m
• spanska: califa ^(es) m
• tjeckiska: kalif ^(cs) m
• tyska: Kalif ^(de) m

Danska

Substantiv

kalif u

1. kalif

Polska

Substantiv

kalif m

1. kalif

Tjeckiska

Substantiv

kalif m

1. kalif