köpp

Svenska

Substantiv

köpp u

1. (dialektalt) kopp

   1970: Revolt i Masthugget, Eric S. Alexandersson:

   Du kan få en köpp kaffe å e skörpa.

   2020: Spelvärlden, Håkan Gulliksson:

   — Ponerade att tanten kunde tänka sig en köpp, sa hon och fyllde kåsorna med rykande hett kaffe.