känga

Svenska

Substantiv

Böjningar av känga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	känga	kängan	kängor	kängorna
Genitiv	kängas	kängans	kängors	kängornas

känga

1. tjockare och kraftigare sko, eventuellt med halvhögt skaft

   1917: Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter, Gerda Meyerson:

   Hennes kängor, det enda par hon ägde, sågo bedrövliga ut.

   Etymologi: Av finska kenkä.

   Sammansättningar: snörkänga

   Fraser: ge någon en känga

Översättningar

Översättningar

• engelska: boot ^(en)
• franska: bottine ^(fr) f
• portugisiska: bota ^(pt) f
• tyska: Schnürstiefel m