ishall

Svenska

Substantiv

Böjningar av ishall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ishall	ishallen	ishallar	ishallarna
Genitiv	ishalls	ishallens	ishallars	ishallarnas

ishall

1. en inbyggd sportanläggning avsedd för inomhusutövande av sporter som utövas på is, såsom bandy, curling, ishockey, konståkning och skridskoåkning, på en konstfrusen isanläggning, där själva isplanen normalt är omgiven av läktare för åskådare

Översättningar

byggnad

• bokmål: ishall m
• finska: jäähalli ^(fi)
• tyska: Eishalle f, Eissporthalle f