inkräktare

Svenska

Substantiv

Böjningar av inkräktare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	inkräktare	inkräktaren, vard. inkräktarn	inkräktare	inkräktarna
Genitiv	inkräktares	inkräktarens, vard. inkräktarns	inkräktares	inkräktarnas

inkräktare

1. någon som utan lov befinner sig där de inte får vara; någon som gör intrång

   Jämför: inbrottstjuv, parasit

   Besläktade ord: inkräkta

Översättningar

någon som utan lov befinner sig där de inte får vara

• bokmål: inntrenger m
• engelska: intruder ^(en), interloper ^(en)
• spanska: invasor ^(es) m, invasora ^(es) f