iltåg

Svenska

Substantiv

Böjningar av iltåg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	iltåg	iltåget	iltåg	iltågen
Genitiv	iltågs	iltågets	iltågs	iltågens

iltåg n

1. (ålderdomligt) raskt (militärt) marschtåg
2. (ålderdomligt) snabbtåg, snälltåg; snabbgående tåg

   1891: Finsk tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och politik:

   Det blef tyst, så tyst som det kan vara på ett iltåg: ett jämt ständigt buller, som då och då gick i crescendo, när vid och annat ställe ett mötande tåg susade förbi.

   1917: Resan, Bo Bergman:

   Det dunkar dovt och visslor tjuta, i mörkret, där ett iltåg kör.

   Etymologi: Av tyska Eilzug.

Översättningar

snabbgående regionaltåg

• bokmål: iltog n, lyntog n
• tyska: Eilzug ^(de) m