huve

Svenska

Substantiv

Böjningar av huve	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	huve	huvet	huven	huvena
Genitiv	huves	huvets	huvens	huvenas

huve

• uttal: ˈhʉːˌvɛ/, /ˈhɵˌvːɛ

1. (talspråk) variant av huvud

   1888: Skräddarns skulle ha dans, August Strindberg:

   Nästa gång han förnam något, gjorde det rysligt ont i huvet, och bakom en bjälke viskade någon, som hade klackjärn på sig.