huj
Svenska redigera
Interjektion redigera
huj
- ljudhärmande för något som färdas i hög hastighet
- 2006: Skattkammarön, Robert Louis Stevenson:
- Det föll mig därför genast in att jag skulle gå iland. I ett huj hade jag tagit mig över relingen och gömde mig i fören på den närmaste båten, i nästan samma stund som den lade ut.
- Det föll mig därför genast in att jag skulle gå iland. I ett huj hade jag tagit mig över relingen och gömde mig i fören på den närmaste båten, i nästan samma stund som den lade ut.
- 2006: Skattkammarön, Robert Louis Stevenson:
- ljudhärmande utrop för känsla (av upprymdhet) vid färd i hög hastighet
- 1911: Liljecronas hem, Selma Lagerlöf:
- När de kom ut i det starkaste draget, satte hon sig på den andra granrishögen, och både hon och lillgossen tog var sin granrisruska i hand och höll upp dem mot vinden. Och huj! sa blåsvädret, och hej! sa det.
- När de kom ut i det starkaste draget, satte hon sig på den andra granrishögen, och både hon och lillgossen tog var sin granrisruska i hand och höll upp dem mot vinden. Och huj! sa blåsvädret, och hej! sa det.
- 1911: Liljecronas hem, Selma Lagerlöf:
Polska redigera
Substantiv redigera
huj m