hugsvala

Svenska

Verb

Böjningar av hugsvala	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hugsvala	hugsvalas
Presens	hugsvalar	hugsvalas
Preteritum	hugsvalade	hugsvalades
Supinum	hugsvalat	hugsvalats
Imperativ	hugsvala	–
Particip
Presens	hugsvalande, hugsvalandes
Perfekt	hugsvalad

hugsvala

1. (ålderdomligt) skänka tröst

   1857: Singoalla, Viktor Rydberg:

   Hon talade till den döende fru Helena sköna ord och hugsvalade henne med att ofta nämna ditt namn.

   1891: Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf:

   Må ni slippa att se de gamla sänkta i sorg, som ni inte kan hugsvala!

   1898: Sång efter skördeanden, Erik Axel Karlfeldt:

   Här hugsvalades far och farfar en gång av den surrande bondviolin.

   1916: Det kallas vidskepelse, Dan Andersson:

   Nu susar det tungt genom ångande dalar, nu susar som stormen hans vagn över fjällen, Här sitter jag och röker min pipa på hällen, och känner på hur nattvinden smeker och hugsvalar.

   Etymologi: Av fornsvenska hughsvala (”svalka sinnet”). Se hug.

   Besläktade ord: hugsvalelse

Översättningar

skänka tröst

• tyska: trösten ^(de), Trost spenden