honing

Svenska

Substantiv

Böjningar av honing	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	honing	honingen
Genitiv	honings	honingens

honing u

1. (ålderdomligt) honung

   1875: Uppfinningarnas bok, Otto Wilhelm Ålund:

   Innan sockret började användas, tillsatte folken sin mat med honing.

Engelska

Verb

honing

1. böjningsform av hone

Nederländska

Substantiv

honing

• uttal:        ⓘ

1. honung