hjon

Svenska

Substantiv

Böjningar av hjon	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hjon	hjonet	hjon	hjonen
Genitiv	hjons	hjonets	hjons	hjonens

hjon

1. (ålderdomligt) person som ingår i ett hushåll i egenskap av familjemedlem eller tjänstefolk
2. (nedsättande) (riktat mot) person som beter sig hjälplöst (i syfte att utmåla denne person som oföretagsam, okunnig, svagbegåvad eller ur stånd att ta vara på sig själv)

Etymologi: Av fornsvenska hion (”medlem av hushållet”). Observera att även tjänstefolket ansågs ingå i familjegemenskapen.

Sammansättningar: fattighjon, hjondagsverke, hjonelag, inhyseshjon, jästehjon, legohjon, nådehon, rotehjon, tjänstehjon

Homofoner: jon, Jon