hirdman

Svenska

Substantiv

Böjningar av hirdman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hirdman	hirdmannen	hirdmän	hirdmännen
Genitiv	hirdmans	hirdmannens	hirdmäns	hirdmännens

hirdman u

1. (historiskt) man som utgör del av en hird

   1852: Nordbon under hednatiden, Axel Emanuel Holmberg:

   En sådan dryckeskamp, utkämpad emellan Orvar Odd och ett par hirdmän, skildras i den förres saga.

   2000: Riket vid vägens slut, Jan Guillou:

   De fem hirdmännen satt till häst i fyrkantuppställning med Torben främst som anförare.

   Se även tesaurus: Vaktare, Stridsman