hin håle

Svenska

Substantiv

Böjningar av hin håle
utrum	Singular
Nominativ	hin håle
Genitiv	hin håles

hin håle

1. (noaord) djävulen, satan

   1887: Skattkammarön:

   Femton gastar på en död mans kista—
   ...Hej och hå å’ en flaska med rom!
   Drick ty hin håle har sörjt för det sista—
   ...Hej och hå å’ en flaska med rom!

Varianter

• hin (kortform)

Etymologi

Ordet hin är ursprungligen ett pronomen med betydelsen "den där", "den andre", men förekommer numera i sin ursprungliga betydelse endast i ålderdomliga sammansättningar, som exempelvis "hinsides". Förekommer hin fristående underförstås numera tillägget håle, det vill säga "den där hårde", alltså djävulen.