hilka

Svenska

Substantiv

Böjningar av hilka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hilka	hilkan	hilkor	hilkorna
Genitiv	hilkas	hilkans	hilkors	hilkornas

hilka u

1. (i äldre tider) vit huva eller hätta i linkrusväv som bars sommartid till solskydd

   Varianter: hilk (ålderdomligt)

   Etymologi: Av medellågtyska hulleke (dialektalt på tyska hilche), en diminutivform till medellågtyska hulle (tyska Hülle), "huvudduk", till hullen.

Översättningar

vit huva eller hätta i linkrusväv som bars sommartid till solskydd

• bokmål: hodetørkle n